Jag trodde att sömnproblemen hade börjat lätta lite men nej ja hade jävligt fel å nu har jag börjat få lite ont i nedre delen av ryggen(särskilt på natten när man ligger) Vaknade igår morse å hade hyfsat ont och tänkte att de kanske va sängen, eftersom den är ganska hård och jag kan få ont i ryggen av den om jag sover för mycke. Men efter inatt så inser jag att det inte är sängen de handlar om.

Ja va skittrött igår ganska tidigt på kvällen men det dröjde någon timme innan jag somnade iaf, tror ja kan ha somnat vid 00 sen vaknade jag såklart igen vid 03 och hade redan då ont i ryggen, sen dröjde de enda tills halv 5, 5 innan jag somnade om igen!!  Man blir ju helt tooosig av att inte kunna sova när man vill, var uppe ett par ggr å käkade ostbågar å drack å lite annat bara för att man blir knäpp av att bara ligga å rulla runt! Sen vaknade jag iaf lite över 9 och har varit vaken sen dess.

Vet inte om det kan vara lite foglossning som börjar smyga sig på? Ja har ju aldrig haft de, men jag känner inget av de när jag tränar..hm jaja. Om någon har upplevt de får ni gärna kommentera å berätta när det började för er och hur de kändes.

Idag ska de fan hända ett och annat här! Skriver en lista på vad som är min tanke ska ske så får vi se i slutet av dagen vad som har blivit gjort  

*Fixa till naglarna

*Diska

*Damsuga

*Träna

*Städa

*Hälsa på vän på sjukhuset

*Ringa mamma

*Tömma kattlåda

*Handla

*Boka tvättid

*Vika tvätt

Vi ses, Peace  

Nu tänkte jag dela med mig av vad jag gick igenom för en vecka sen, de va något av de värsta och svåraste jag har varit med om å då har endå livet bjudit mig på mycke tråkigheter och motgångar under åren.

Som vissa kanske vet redan så var det här absolut ingen planerad graviditet, de va två människor på fyllan som hade oskyddat oansvarigt tillfälligt sex.

Och efteråt tänkte jag att risken nog var väldigt liten att det skulle kunna ta sig eftersom jag var i den sämsta tiden under menscyklen för att bli gravid, men jag tänkte iaf att jag tar ett gravtest någon vecka senare och visar de då negativt så får jag skaffa någon sorts preventivmedel trots att ja e så trött på allt sånt skit eftersom jag provat mycke olika och på ett eller annat sätt för de mesta haft problem med det. Men jag kunde ju inte fortsätta ha oskyddat sex så här.

Men nu blev det inte så... gravtesten visade positivt och jag tog ett test igen några dagar senare för att försäkra mig om att det stämde och JO det gjorde de, det va positivt!!

Å här stog ja nu GRAVID och med olika känslor upp över öronen, GRAVID med någon jag inte älskade och hade en relation med. Inne i mitt huvud visste jag ju så väl att de här var inte lämpligt, de vettigaste var ju såklart att ta bort det och dessutom ville pappan till barnet absolut inte att de skulle komma till världen!! MEN...en annan starkare del i mig övertog allt vad som hette förstånd, det kvittade hur mycke jag än försökte tänka rätt å ta beslutet att göra en abort så kunde jag inte, JAG KUNDE INTE. Känslorna kring vad som nu fanns inuti mig var så mycke starkare än vettet! Och i samma spår fortsatte det i dom kommande tre månaderna..Jag pratade med pappan några gånger och han försökte övertala mig till abort och komma med sina argument, vilka jag förstår väldigt många utav dom. Men efter varje gång vi hade pratat om allt så blev jag bara helt snurrig i huvet å visste varken ut eller in! Ibland kom jag närmre tanken på en abort men sen efter ett tag så hamnade jag tillbaka i samma spår igen. 

Jag tycker att man är båda exakt lika ansvariga för att vara skyddad om man inte vill sätta barn till världen. Men när sånt råkar hända så kan man väl för fan inte ta för givet att det BARA ÄR ATT GÖRA EN ABORT så är problemet löst!! För killar verkar de vara lätt att tänka så men när man är tjej så växer de nog fram tankar å känslor när man bär ett litet knyte inom sig som aldrig en kille nånsin kan uppleva! För mig var det så iaf å de är så sjukt starkt.

Å dom här känslorna å tankarna går helt emot vettet!

Å när det handlar om en abort så är de trots allt tjejen som har den slutgiltiga rätten att bestämma om man ska göra detta ingreppet på hennes kropp psykiskt och fysiskt, eller inte. Se istället till att tänka er för INNAN ni har sex killar, om ni nu inte kan eller vill ta ansvar när de blir så att mamman inte kan eller klarar att göra en abort som ni säger är så lätt!  Se det aldrig som en självklarhet att man bara gör en abort!! 

Onsdag innan jul

Jag har under dom månaderna som gått känt mig helt lugn och harmonisk trots allt, jag har känt att även om situationen inte är den bästa så kommer jag fixa det här, jag har lägenhet och ekonomi för att klara detta och i mig själv så har jag känt mig trygg och lugn med att bli förälder oavsett om jag kommer få ta hela ansvaret själv eller inte. Jag är ju en kämpe i blodet så jag skulle ta mig an de här och fixa detta också  

Men..så en eftermiddag tre dagar innan jul tvärvände allt!! Jag fick totalt panik inombords och kände mig så ensam, hur skulle det här gå, ja hade ju inte en endaste släkting eller annan vuxen i min närhet! Hur skulle jag kunna klara av de här, mycke jobbiga saker hade jag ju lyckats kämpa mig igenom...men de här!! Det skulle bli tuffare än vad jag kunde klara av..Inga föräldrar i närheten, ingen mormor, morfar, farmor, farfar, syskon, ingen pojkvän, inga svärföräldrar, inga mostrar o.s.v  Och tänk om jag inte fick ett friskt barn då skulle jag ännu sämre klara det här helt ensam. (Mina vänner skulle inte räcka för att fylla hela de tomrummet!) Nej det här var jag bara tvungen att avbryta-NU! Jag fick en tid lille julafton på gyn i Hbg för att gå igenom aborten och allt runt omkring. Allt var fasansfullt, jag ville ju absolut inte göra de här men jag var så illa tvungen jag skulle inte klara av de i min situation.

Men ja hade ju gått så pass långt i graviditeten att jag skulle vara tvungen att föda fram de.. jag skulle ta en tablett på måndagen efter jul som skulle stoppa hela graviditeten, stoppa hormonproduktionen från moderkakan till barnet. Sen skulle jag två dagar senare(onsdagen) läggas in tidigt på morgonen för att föda fram det och moderkaka. Jag skulle ligga å få tabletter var tredje timme för att framkalla sammandragningar och samtidigt få smärtstillande så mycke som jag själv kände att jag behövde och så smångom skulle det stötas ut. Det skulle kunna ta hela dagen, och kom de inte ut den dagen så "pausade" man med tabletterna över natten så att man fick vila och sen fortsatte man proceduren dagen efter   Uscchhh!

Tanken på de här rev isönder mig unuti. Att behöva gå igenom de här fast man inte ville.

Jag bröt ihop totalt efter barnmorskan hade gjort ultraljudet, nu stod ja inte ut längre jag tappade alla känslor rakt ner på golvet! Jag själv varken ville eller fick titta på skärmen eftersom det skulle göra allt värre och jobbigare, men de räckte att ligga där. 

Barnmorskorna frågade mig flera gånger om jag var säker på att jag inte ville träffa en kurator och få prata om de här men jag sa -Nej jag vill bara få de här överstökat nu! Varje timme är bara jobbig att gå å vara gravid nu.

Men när jag bröt ihop så frågade dom igen och ja svarade Ja. Det kändes skönt att få prata med henne och jag lugnade mig lite men allt var så hemskt endå..Ja ville bara fly från mitt liv hela tiden.

Julafton

Ja var bjuden hem till en kompis familj i Kristianstad, men jag mådde så dåligt så jag tvivlade på om jag skulle orka, jag tvekade fram tills julaftonsmorgon men bestämde mig endå för att följa med. Det va mysigt å tevligt å jag har bara varit hemma dom senaste åren så de va kul att vara bland folk å faktiskt fira julen. Min kompis två brorsbarn var också med. Å där började mina tankar så smått börja vandra tillbaka till de gamla spåret igen.. ju längre kvällen gick ju mer förvirrad blev jag, å sen var det dags att åka hem på kvällen. Jag orkade inte stanna över natten så jag åkte hem själv till Ängelholm, resan tog två timmar å jag satt helt i lugn å ro ensam i mörkret på buss å tåg å funderade på hur jag skulle göra med aborten, var jag på väg att ändra mig? Hur skulle jag göra? Jag hade bara 1½ dag på mig att bestämma mig. När jag väl hade åkt i mina 2 timmar så var jag nästan helt tillbaka på de gamla spåret igen, jag skulle inte ta bort mitt barn, jag skulle klara av det här även om min situation skulle bli tuff. Jag kände mig lugn igen, jag är ju en kämpe å jag fixar det här. Jag vill att barnet ska komma till världen så jag kan ge det kärlek och ett fint liv.

Juldagen

Jag känner samma igen..allt är som vanligt.

Annandag jul

Klockan 14.00 är det meningen att jag ska ta första steget i aborten (tabletten som ska avbryta de hela, och efter tabletten finns ingen återvändo sa Bm)

10.00 ringer jag och avbokar hela aborten. Känner skräcken i kroppen över vad jag höll på att ta för beslut. Vad var det som hände dom här dagarna egentligen?? Och då slår mig tanken på vad barnmorskan sa till mig när jag var där på genomgången av aborten och hon frågade om jag inte ville träffa en kurator.

-Dom allra flesta som är gravida får svackor och sånna här olika slags känslor någon gång under graviditeten, det är väldigt vanligt och det är bevisat att hormonerna påverkar en väldigt mycke också.

Å nu i efterhand så har jag tänkt mycke på det, va fan hände egentligen? Så som jag kände och mådde under dessa 3 dagarna var fruktansvärt, å under hela tiden innan hade jag känt mig så lugn å sansad över allting och sen bara tvärtvände det på en eftermiddag och 3 dagar senare tvärvände det tillbaka igen!!!! Känns som att hormonerna spelade mitt ett spratt!

Å här är jag nu, V.14 och allt känns bra igen..Och jag vet om att dom jag har i min närhet är underbara och ställer upp, om så bara att finnas vid min sida. Jag fixar de här fast att jag vet att de blir tufft också, men jag är inte den förste eller den siste i min situation som har fått barn. Jag har riktigt bra vänner har jag insett senaste tiden i allt de här. Jag visste det egentligen redan innan men jag har verkligen fått de svart på vitt. Och människor som inte står mig så nära har också hört av sig på olika sätt och visat sin stöttning, eller bara frågat hur man mår, utan att dömma, å de ger verkligen styrka! Det finns verkligen fina människor...    

Men om jag skulle börja känna liknande som innan igen så ska jag ringa min psykolog på mödravårcentralen, det är underbart att dom erbjuder de här gratis till alla kvinnor under graviditeten. Kan vara skönt att få stöttning av ett proffs.

Min historia blev väldigt lång men de kändes så lättande att få skriva om allt de här. Det känns lite healande, eftersom när jag tänker tillbaka på hur jag mådde under dom här dagarna när jag kände att världen rasade under mina fötter så påminns jag om att det är något av det tuffaste jag känt känslomässigt 

Skriv gärna kommentarer, egna erfarenheter, kritik, kommentarer, vad som helst! Vi hörs snart igen. Ciaoo

Idag var jag hos Bm och lyssnade på bebisens hjärtljud, å de lät inte alls som jag trodde de skulle göra.

Ja trodde det skulle låta ungefär som när man lyssnar på sitt eget hjärta, men nej inte alls, det va skithäftigt! Slänger ut ett klipp från tuben så att ni som inte har lyssnat på sånt nån gång kan höra om ni vill. Och det lät t.o.m högre och tydligare än va de gör i klippet!:) 

http://www.youtube.com/watch?v=WeJgI76WBUk&feature=related

Efter besöket hos Bm gick ja runt med ett leende på läpparna kände ja, de va så häftigt de ja hade hört så ja kunde bara inte sluta le 

Sen var ja nere på stan å shoppade några basic linnen som är sköna och töjbara som man kan trä över magen efterhand som den växer. Det bär mig emot att köpa massa mammakläder eftersom dom bara kommer användas nu under resterande av graviditen. Ja köper hellre kläder som jag kan ha sen också, och leggings funkar bra till det mesta, dom går både att ha under mage och att dra över magen och passar till mycke så kan jag lägga mina pengar på andra saker  

När jag kom hem käkade jag å la mig på soffan för att ta min vanliga eftermiddagslur. (ca 2 h brukar den ligga på!) 

Men det är inte förrens nu under senaste tiden jag har behövt sova så här pass känner jag, men eftersom jag har hela dagarna lediga (går på A-kassa) så är det bara att ta sin skönhetssömn när den behövs.

Min tanke var sen att jag skulle pallra mig iväg å träna (friskis å svettis) men det orkade ja verkligen inte idag, å sen va det ju dags att äta igen å sen har jag varit å hälsat på några timmar hos en kompis som ligger på sjukhus. Kom hem nu för en timme sen å nu ska ja unna mig å bebis lite ostkrokar å sen avrunda kvällen med några avsnitt That 70's show 

Natti natti natti 

För er som inte har läst presentationen eller vet de så är jag gravid och det kommer handla mycke om det här.

Hur det hela blev till och mina känslor och tankar kring beslutet att fullfölja min graviditet .

Och som vissa redan vet så är jag ju ensamstående.. Men än så länge får ni bara veta att jag mår bara bra och känner mig väldigt positiv och lugn (just nu iaf  ) över min graviditet och det som ska komma framöver.

Det får räcka just nu eftersom jag har suttit i flera timmar å fixat med nya bloggen å massa annat på nätet så min röv sover faktiskt nu!

Men så smånigom kommer ni få veta mycke mer kring de här, och ja hoppas att ja får minst lika många läsare på den här bloggen som förra 

Nu blir det ett besök i kylen innan ja drar mig in mot sängen. Hoppas att ja tar mig igenom natten utan att vakna för många gånger, eftersom imorgon fm ska jag till barnmorskan och lyssna på hjärtljud för första gången! Sjukt spännande!  Sov gott alla.

Peace  

Här får ni en bild också...vet bara inte hur jag justerar storleken, antingen blir den så här stor eller pytteliten!