Ja träffade min bror i fredags vilket var mycke känslosamt å underbart eftersom de va så väldigt längesen sen sist, tror de va 1½ år sen.

Vi placerades i olika fosterhem när vi var små och blev omhändertagna, vi fick aldrig växa upp tillsammans men träffades då och då, men under alla dessa år har vi aldrig knutit några starkare band, men jag har dock alltid älskat honom djupt i hjärtat.

Och nu har vi BESTÄMT att vi ska knyta våra syskonband som aldrig förr, vi kommer ses och höras ofta eftersom vi bor trots allt bara några mil ifrån varanda. Vi ska umgås och ta hand om varandra, vi behöver båda varandra mer än nånsin i våra liv. Det är en helt underbar lyckokänsla jag känner i hjärtat över de här, de finns absolut inte ord för att beskriva kärleken och känslorna jag har för honom, han har vuxit och blivit en man och han har tyvärr fått gå den hårda vägen dit, men har har ett stort hjärta med mycke kärlek.

Att få kramas med honom, promenera armkrok, skratta, hålla handen å dela sina innersta hemligheter är så stort för mig känslomässigt att jag tyvärr aldrig kan förklara de för er fast ja vill. Ja känner lycka och ja vet inte när jag kände så här sist, eller tror knappt jag har gjort de på de här sättet innan.

Ja ser fram emot allt som vi ska göra tillsammans å bara att få vara i hans närhet. Han är två år yngre än mig, alltså han är min lillebror men hans kärlek och beskydd över mig får mig att känna mig som hans lillasyster när vi träffas:)

Han ringde mig innan ikväll och vi snackade nog en halvtimme om allt möjligt från krossade hjärtan till Wallander filmerna, och han frågade också om jag ville komma och umgås å sova över hos honom i helgen, han har de tufft i livet å vill ha mig där å självklart ska ja dit!  

Vi hörs nu ska jag dyka ner i sängen. Peace